Efter att regeringen tillsatte en utredning om konsekvenserna av ett svenskt undertecknande och ratificering fanns det en förhoppning om att regeringen lyssnat på den opinion, med många fredsorganisationer i spetsen, som krävt ett undertecknande av konventionen.

Den 18 januari 2019 kom dessa förhoppningar på skam. Då presenterades ”Utredning av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till kärnvapenförbudskonventionen” av den av regeringen tillsatta utredaren Lars-Erik Lundin. Där beskrevs att den sammanvägda bedömningen av konsekvenserna ”leder till slutsatsen att Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form”.

Denna slutsats står i stark kontrast mot Sveriges långa tradition av att vara en kraftfull röst för nedrustning, och ter sig motsägelsefull eftersom Sverige var pådrivande och röstade för konventionen i FN sommaren 2017.

Feministiskt initiativ sällar sig till den kritik som svenska och internationella fredsorganisationer, däribland nobelfredspristagarna ICAN, riktar mot utredningen.

Vi menar att det idag är viktigare än någonsin att göra ett ställningstagande för en kärnvapenfri värld. I en internationell kontext där USA nyligen meddelat att de vill dra sig ur INF-kärnvapenavtalet från 1987, där Ryssland vill följa efter och där nationalistiska och högerpopulistiska krafter argumenterar utifrån rädsla och för protektionism, bör Sverige stå rakryggat och företräda de normer vi vill ska prägla mellanstatliga relationer.

Att förbjuda massförstörelsevapen borde vara en självklarhet för en stat som säger sig prioritera mänsklig säkerhet. Genom att ratificera avtalet behåller Sverige en plats vid bordet och kan fortsätta utveckla avtalet framöver. Att avtalet kan bli ännu starkare är inget argument för att avfärda konventionen, utan ett starkt skäl till att signera och ratificera och som stark normerande röst fortsätta arbetet framåt.

Det går inte att vara för nedrustning och samtidigt tycka att kärnvapenavskräckning stärker vår säkerhet. Det finns grupper inom såväl regeringen som i andra partier i riksdagen som vill ge efter USA:s påtryckningar om att inte ratificera avtalet eftersom det kan skada samarbetet med NATO. Avtalet förbjuder innehav, användning och utveckling av kärnvapen, samt aktiviteter som skulle bidra till spridning.

Användning av kärnvapen är ett reellt hot, som skapar osäkerhet och instabilitet i en patriarkal och auktoritär värld och kan leda till fruktansvärda humanitära konsekvenser. Ett hot som en handfull makthavare riktar mot resten av världen. Kärnvapenupprustningen tar resurser från satsningar på mänsklig säkerhet, jämställdhet, infrastruktur och utbildning som garanterar ett jämlikt, jämställt och hållbart samhälle.

Diskussionen om avtalet som förbjuder kärnvapen är på liv och död. Det är en ödesfråga där det finns mycket tydliga skiljelinjer gentemot partier som återigen vill rusta upp och som vill att Sverige går med i Nato.

Vi lever i en orolig värld, men också i en tid när människan med förnuftet som drivkraft skulle kunna skriva historia där fred och nedrustning prioriteras framför avskräckning och ny kapprustning. Fram till att avtalet ratificeras kommer Feministiskt initiativ, tillsammans med fredsrörelsen och en stark folklig opinion att fortsätta trycka på för ett totalt avskaffande av alla kärnvapen och för en säkrare och tryggare värld.

Luis Lineo, säkerhetspolitisk talesperson

Hanna Bergman, sammankallande Unga Feminister

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson

Kirsti Kolthoff, Fi Uppsala